Unik inblick i krigssjukvård via besökande ukrainsk sjukvårdspersonal

För andra året i rad välkomnade Region Skåne ukrainska stridssjukvårdare, som utöver det professionella utbytet också fick möjlighet till återhämtning i Sverige. Utbytet skedde i samarbete med Repower – en ideell organisation som stöttar och stärker sjukvårdspersonal vid fronten i Ukraina. 

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Region Skåne etablerat flera samarbeten med den ukrainska sjukvården. Bland annat har medicinsk utrustning donerats och ett femtiotal ukrainska cancerpatienter har fått vård i Skåne. Just nu pågår även uppstarten av en kortare utbildning för ukrainska läkare vid Skånes universitetssjukhus. 

– Jag är mycket tacksam för att vi får ta del av dessa erfarenheter av krigssjukvård. Jag är djupt berörd av de berättelser vi fått höra i dag. Vi har mycket att lära av våra ukrainska kollegor, sade Per-Ola Kimblad, biträdande förvaltningschef på Sus. 

Drönare förändrar spelplanen 

De ukrainska sjukvårdarna beskrev hur krigets karaktär förändrats sedan invasionen 2022. En stor del av striderna sker nu med hjälp av drönare, vilket försvårar evakueringen av skadade soldater. 

Sjukvårdaren Oleksandra berättade att majoriteten av de skador hon behandlar i dag orsakas av drönare. Samtidigt kan drönare också vara till hjälp, exempelvis för att ge överblick över stridszoner eller leverera medicin till frontlinjen. 

Kriget präglas av både hög- och lågteknologiska inslag. I vissa situationer finns endast tejp, näsdukar och smutsigt vatten tillgängligt för första hjälpen. Tidigare var artilleriattacker det största hotet vid evakuering, något som av sjukvårdarna beskrevs som mer förutsägbart än dagens drönarattacker. 

Snabb kunskapsutveckling – och föråldring 

Berättelserna visade hur snabbt förutsättningarna förändras. Elza, som koordinerar evakueringar från fronten, förklarade att kriget ständigt utvecklas  och att kunskap snabbt kan bli inaktuell. 

I början av kriget var många sjukvårdare unga frivilliga utan medicinsk utbildning, som lärde sig via Youtube. I dag finns erfarna instruktörer och en växande kompetens inom taktisk medicin. 

– Vi möter extremt många skadade. Men tack vare IT-lösningar, militär och medicinsk kunskap samt vår samlade erfarenhet kan vi rädda många liv, sa Elza. 

Hon berättade också att gränsen mellan sjukvårdare och soldat blivit allt mer flytande. Alla stridande måste ha grundläggande medicinska kunskaper, samtidigt som sjukvårdare ofta är beväpnade och redo att delta i strid. 

Läkare möter ett brett spektrum av skador 

Läkaren Lukash arbetar vid en stabiliseringspunkt tio kilometer från fronten. Där behandlas upp till 1 000 patienter i månaden med mycket varierande skador. 

– De mest allvarligt skadade skickas vidare till militärsjukhus. Det är avgörande att varje länk i vårdkedjan fungerar, sade Lukash. 

Ortopeden Polina berättade att en viktig del av hennes arbete är att undvika amputationer. Felaktig användning av tourniqueter – avsnörande förband som stoppar blödningar – ökar risken för amputation. Hon beskrev också arbetet med att förebygga infektioner och rekonstruera skelett. 

Erfarenhetsutbyte och praktiska insikter 

Under besöket fick Region Skånes medarbetare möjlighet att ställa frågor till de ukrainska deltagarna. Diskussionerna rörde allt från journalföring i fält till hur man hanterar den psykologiska belastningen. 

Den psykologiska dimensionen har ofta låg prioritet, vilket gör det viktigt att kunna hjälpa kollegor att hantera panikattacker och extrem stress. 

– Vi kan träna och läsa teori, men den ukrainska vårdpersonalen har praktisk erfarenhet. Deras berättelser visar att vården i krig går att planera till viss del, förutsättningarna ändras ständigt, sade David Sparv, chefsjuksköterska på Sus och moderator för samtalet. 

Mikael Ekelund, chef för kirurgin på Sus, betonade värdet av utbytet – särskilt i relation till hur övningar ibland upplevs som störande i vardagen. 

– Det här visar hur viktigt det är att vara så förberedd som möjligt. Det handlar om att få grundläggande saker att fungera, el, mat, vatten, avfallshantering och intern kommunikation, konstaterade Mikael Ekelund.