Konst för steril miljö
Den steriltekniska verksamheten är avgörande för ett sjukhus, därigenom måste alla instrument för operation passera. När kirurgiska instrument har använts under en operation ska de diskas, synas, packas och steriliseras igen innan de används vid nästa operation. På Malmö sjukhusområde har en stor del av arbetet automatiserats med robotar som lyfter, vrider och packar och transportband som levererar. Hjälpen av robotar gör att verksamheten kan lägga mer tid på det som är deras expertis inom sterilenheten, för oavsett hur långt du automatiserar behöver människan ändå vara på plats. Där den sterila verksamheten utförs får inga inredningstillägg gå emot de höga hygienkraven, detta var en del av det som konstnären Olof Nimar fick i uppdrag att ta sig an, att få in konsten på platsen.
Om konstnären Olof Nimar
Olof Nimar är utbildad vid Malmö konsthögskola och Hochschule für Bildende Künste Braunschweig i Tyskland. I sitt konstnärskap återkommer han ofta till fotografi, men han arbetar även med måleri och rumsliga installationer. Olof Nimar har ett intresse för relationen mellan kroppen och kamera, vad är konstnärens blick och vad blir linsens tolkning. Där emellan uppstår ett glapp i vilket objekt träder fram och försvinner. Det som lockar i fotot är vad som blir till mellan konstnärens önskan om att fånga något, vad kamerans lins faktiskt infångar, och vad som sen blir till i en framkallning. Just det här intresset för vad som finns i fotografiet framträder i Olof Nimars verk Skrivet med ljus på den steriltekniska enheten. Konstnären har fotograferat av gardiner vid olika tid på dygnet, morgonljuset som knappt påverkar tygets struktur och den bländade solen mitt på dagen som gör att gardinens mönster suddas ut där klotet bränner igenom, där kameran fokuserar. Gardinerna ska få bära en estetisk men också värmande kraft, de kan ge en ombonande känsla som skapar trygghet i den sterila miljön. Även i den administrativa delen hittas gardinerna, här har tyget samlats ihop så som det kan se ut när man drar ifrån en gardin för att kunna släppa in så mycket ljus som möjligt från fönstret. Tyget i bilden släpper här inte igenom något ljus alls utan påminner mer om kurviga pelare.
Fotografi eller verklighet
Var går gränsen mellan det fotografiet presenterar och det verkliga objektet som avbildas? Många har frågat sig om det som avbildas i ett fotografi kan skapa samma känsla som det verkliga objektet eller om vi längs vägen tappar något, kanske en ytstruktur eller den fysiska närvaron. Vad gäller förhållandet mellan natur och avbilden av natur finns undersökningar som påvisar att även bilden av ett landskap kan ge en önskad effekt på människan, det kan sprida en ro eller ge känslan av trygghet. Avbilden är bättre än ingen natur eller grönska alls.
Liknande förhållande kan man tänka sig kring de fotografier och tryck Olof Nimar har skapat för sterilenheten. Verksamheten har höga krav på hygien, känslan av att bo in sig på arbetsplatsen kan vara svår att få till utan de inredningsdetaljer som ofta annars är närvarande – tavlor, gardiner, draperier, en fåtölj eller soffa med överdrag och stoppning. Olof Nimars foton lyfter in tyget i det sterila landskapet. Ett fotografi kan inte bära gardinens textila taktilitet och det kommer inte att dämpa ljud, men bilden av textilen kommer att förstås som en gardin och låna en mjukhet till det hårda.