Rösten skapar bryggor
Om vårdbyggnaden på Malmö nya sjukhusområde är en kropp som pulserar av liv ger konstnären Sara Wallgren ljud åt den kroppen med sitt verk "Rösternas geometri". Hon har arbetat med byggnadens kärna, trapphusen och hisshallarna som förbinder alla våningsplan, däribland operationsavdelning. Själv skriver hon att ”rösten är de osynliga rörelserna av ljudvågor i luften som skapar bryggor mellan människa och människa.” På ett sjukhus knyter allt från vardagligt småprat till förtroenden och utbyte av livsavgörande information samman människor. Med rösten talar vi och tystnar, frågar och ger svar. Det är en kommunikation som även sker med gester och tonlägen, symboler och tecken. Rösten kan förmedla kunskap, men också oro och smärta. Den kan ge hopp, erbjuda trygghet och tröst.
Om konstnären Sara Wallgren
Hur ser en röst ut? Sara Wallgren är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och delvis bosatt i Berlin. Hon tar ofta matematikens geometri, avancerad teknologi och kroppens ljudorgan till hjälp för att skapa sina skulpturer, reliefer, teckningar och ljudverk. I en svit stora blyertsteckningar som väntar på ett av våningsplanen fångar hon rytm och puls, ljud och tystnad genom handens och pennans rörelse. För "Rösternas geometri" har hon samarbetat med sju sångare och kompositören Joseph Cave. Det är de sju sångarnas röster som hörs i trapphusets ordlösa sånger och de körverk som Joseph Cave specialkomponerat, med inspiration från folkmusik. Melodierna påminner om arbetssånger, vandringssånger och andra traditionella visor som följt människor genom vardag och fest, glädje och sorg i olika delar av landet och världen.
Högtalare i trapphuset
Ibland kan det vara helt tyst i trapporna. Andra gånger tycks sången komma från en plats långt borta eller helt nära, som om en eller ett par personer stod och sjöng strax intill. Högtalarna finns gömda inuti de sju skulpturer som hänger från taket på olika avsatser i trapphuset. De är alla klädda med träintarsia, vars mönstrade yta fångar ljusets blänk. Sara Wallgren har gett varje skulptur en unik form, på en gång geometrisk och organisk. På samma sätt har varje röst sin egen karaktär. Den kan vara ljus eller mörk, len eller sträv. Sångerna spelas slumpmässigt upp med oregelbundna mellanrum. Variationen ger verket en dynamik som kan locka fler att välja trappan istället för hissen. Vad kommer jag höra denna gång – något välbekant eller oväntat?
Det finns ett våningsplan i huset dit endast personal har tillträde. Den som kliver ur hissen omges av samtliga skulpturer och röster, som strålar samman i ett körverk som hörs tre gånger varje timme. Det är inte svårt att se en parallell till hur sjukhusets olika yrkesgrupper, individer, behov och röster möts i ett samspel som kan rymma både dissonans och harmoni.
Byggnadens lungor
Sara Wallgren liknar i en text hissarna vid byggnadens lungor. De fylls och töms på människor, som andas in och andas ut. Konstnären har här bett de olika sångarna att läsa in ordet ”andas”. Ljudet som uppstår omvandlar hon till spektogram, som visar ljudvågornas rörelse och frekvenser. Dessa spektogram har format hissens inre trätak, modellerade i samarbete med en skicklig snickare som använt en datorprogrammerad cnc-fräs. Varje hiss rymmer på så vis sin egen röst och andning. Träereliefens ljudlandskap fungerar även som en länk mellan byggnadens in- och utsida. Wallgren har i hela sin gestaltning valt träslag efter träden som växer på sjukhusområdet, däribland päron, körsbär, ek, björk och lärk.
Ett sällskap på vägen
Trots att Sara Wallgrens gestaltning bygger på röster och ljud är den lågmäld snarare än högljudd. Den finns där som ett sällskap på vägen mellan vårdbyggnadens avdelningar och funktioner.
Det gäller inte minst det verk i hisshallen som länkar samman byggnaden på höjden. Tänk dig en röst som studsar mot golv och tak när den söker sig uppåt genom huset. På varje våning finns ett symboliskt mönster av röstens ljudvåg infogat som lister av mässing och trä i hisshallens golv respektiva tak. Ju längre upp i huset som du rör dig, desto svagare klingar rösten. På översta våning återstår bara några gyllene punkter spridda över golvet som ett eko.
Med "Rösternas geometri" har Sara Wallgren skapat ett verk där varje del har sin egen logik och melodi. Tillsammans växer de till en mångstämmig helhet likt rösterna i ett körverk.