Platser sprider ljus
Precis som de människor som arbetar på sjukhuset, för lamporna i Platsens ljus samman erfarenheter från en mångfald av platser och kontinenter. Samtidigt sprider de sitt ljus över var och en som rör sig in i byggnaden, patienter, anställda och besökare.
Genom en skylt på väggen går det att se vilken plats som respektive lampa är förbunden med. Namnen är spridda som på en karta och visar lampornas placering i rummet, där Borås kan vara granne med syriska Aleppo. Tittar man noga går det att urskilja hur en lampas ljusstyrka skiftar och ändrar temperatur efter solens gång. Medan den anställde från isländska Reykjavik kan se aftonen nalkas i hemstaden, gryr dagen i japanska Yokohama.
Medarbetare bidrog
Inför arbetet har Runo Lagomarsino gått grundligt till väga. Medarbetare på Malmö sjukhusområde har fått bidra med sin stad och sitt land. Liksom i Malmö i stort samlas här människor från hela världen, som både har sitt hem där de bor nu och på platsen som de kommer ifrån. Dit hör Kabul i Afghanistan, polska Sosnowiec, Dhaka i Bangladesh, Garissa i Kenya, australiensiska Serpentine och Singapore. Men också skånska Dalby, Billeberga och Beddingestrand.
Conviviality: gemensamhet
De enskilda lamporna är förankrade i en specifik historia, medan verket i sin helhet formar sig till en större berättelse om identitet, tillhörighet och gemenskap. Här finns en parallell till hur en arbetsplats, ett sjukhus, en stad och ett samhälle fungerar, där individ och kollektiv möts. Själv lyfter konstnären fram det engelska begreppet conviviality, på svenska gemensamhet, som den brittiske teoretikern Paul Gilroy utvecklat. Gilroy använder begreppet för att belysa det vardagliga samspel som sker i multikulturella sammanhang, med sin komplexa väv av dialoger, samarbeten och friktion.
Lamporna är gjorda av stora, runda laboratorieglas av det slag som används inom forskning, kemi och medicin. En glasblåsare i Skåne har sedan modifierat dem för hand genom att värma upp dem. Varje glob har en inbuktning i sin yta, ungefär som om någon pekat med fingret genom glaset och visat: det här är den punkt på jorden som jag kommer ifrån.
Om konstnären Runo Lagomarsino
Viljan att utforska människors upplevelser av migration och rörelse mellan olika platser och tillstånd har präglat Runo Lagomarsinos arbete från start. Hans föräldrar flydde från Argentina efter 1970-talets militärkupp, och själv är han född i Lund 1977.
Redan under sin utbildning på Konsthögskolan Valand i Göteborg och senare i Malmö intresserade han sig för frågor om exilens erfarenhet, geografiska gränsdragningar och kolonialismens spår. Med intellektuell skärpa och lågmäld skönhet närmar han sig historiens och nutidens avgörande skeenden ur ett personligt och politiskt perspektiv. Idag är han verksam i Malmö och brasilianska São Paulo och har ställt ut flitigt i Sverige och internationellt, bland annat på Venedigbiennalen.
Länkar samman Malmö och världen
I vårdbyggnaden på Malmös sjukhusområde där konstverket hör hemma samlas många avdelningar så som ortopedi, operation, intensivvård och geriatrik. Verksamhet pågår dygnets alla timmar. För den som närmar sig huset om kvällen eller natten går det att redan genom entréhallens glasade fasad se lampgloberna glimma i mörkret. Med sitt verk länkar Runo Lagomarsino samman vardagen i Malmö med platser helt nära och långt bort. Platsens ljus påminner om det liv som ständigt pågår överallt och parallellt.