Konst med humoristisk twist
Med sitt verk ”Högt i tak” slår Magnus Thierfelder Tzotzis inte bara fast det uppenbara. På sitt underfundiga vis spelar han med ordens innebörd. Att ha högt i tak är ofta ett ideal. Det gäller i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Rum med hög takhöjd framstår större och luftigare. Samtidigt används frasen gärna för att beskriva ett öppet och tillåtande klimat som bejakar nya idéer och tankar.
Med en humoristisk twist förhåller sig konstnären till platsen och dess villkor. Var, om inte på ett universitetssjukhus, ska det vara högt i tak för ny forskning och kritiskt ifrågasättande? Samma sak kan sägas om samhället i stort. Med högt i tak finns det gott om plats för en mångfald av röster, erfarenheter och perspektiv att möta och utmana varandra.
Lekfull energi
Konstverket tycks upphäva tyngdlagens krafter där det ledigt svingar sig fram högt ovan mark. I själva verket består det av cirka 100 meter svartmålat bockat stålrör där de handskrivna orden är gjorda i laserskuren aluminium.
Med sin lekfulla energi står verket i skarp kontrast till den strikta arkitekturen som utstrålar ekonomi, effektivitet och rationalitet. Byggnaden, som bland annat rymmer ögonmottagning, är en tillfällig men mångårig lösning i väntan på att Malmö nya sjukhusområde ska stå klart. Under tiden har ett pausrum skapats på innergården med plats för vila, träning och lek.
Om konstnären Magnus Thierfelder Tzotzis
Denna förmåga att skräddarsy sin konst för en specifik plats och samtidigt tillföra något oväntat är typiskt för hur Magnus Thierfelder Tzotzis arbetar. Han är född 1976 och utbildad på Konsthögskolan i Malmö där han också är bosatt. Många av de verk som han gjort för offentlig miljö kombinerar det anspråkslösa och absurda. Det kan vara en fontän skapad av en punkterad gummislang som slagit knut på sig själv runt en lyktstolpe. Eller ett par skor diskret placerade i ett hörn, vars skosnören strävar rakt uppåt som styrda av en osynlig kraft. På sitt lågmälda sätt trotsar hans skulpturala ingrepp vardagens ordning och logik. Men liksom med ”Högt i tak” är hans konstverk sällan så enkla som de ser ut, utan bygger på en omsorgsfull konstruktion.
Genom åren har Magnus Thierfelder Tzotzis gjort promenaden till sin metod. Tålmodigt vandrar han gata upp och gata ner genom staden. Utan mål men ändå koncentrerad observerar han omgivningen, ser de små detaljerna och de stora sammanhangen. Det kan vara en kasserad plastpåse som en vindpust får att sväva i luften. Några bortglömda skruvar eller ett rör som sprungit i läck.
Förvandla vardagssaker till konst
Precis som det tidiga 1900-talets dadaister och surrealister förvandlar Magnus Thierfelder Tzotzis saker som han hittar på gatan eller i vardagen till konst. I deras fotografier och skulpturer framträdde plötsligt snäckskal och cykelhjul på nya och främmande sätt. Det välbekanta och triviala blev gåtfullt och oförutsägbart.
Genom att i sina så kallade ”ready mades” göra konst av vanliga, redan färdiga objekt revolutionerade den franske konstnären Marcel Duchamp synen på vad konst är och kan vara. Han lade grunden till konceptkonsten, där idén bakom verket är viktigare än hur det är gjort eller ser ut. När Magnus Thierfelder Tzotzis får vardagliga ting och stumma material att framstå levande är det denna tradition som han förhåller sig till.
Istället för storslagna ord, gester och klassiska hantverkstekniker rymmer hans arbete en befriande lätthet och enkelhet. En linje tar ett språng från skissblocket ut i arkitekturens rymd. I den sterila sjukhusmiljön ger ”Högt i tak” tanken luft under vingarna, plats för humor och fantasi.