Gapet av ett mellanrum
Pål Svenssons skulptur är uthuggen i granit. Betraktaren av verket möter två solida stenblock som tycks ha kluvits itu och nu är helt separata från varandra. Eller kanske är det två delar som tvingats isär men vill bli en helhet igen.
Titeln Gap vittnar om det mellanrum som är så uppenbart i skulpturen, det utrymme där tomhet gapar mellan de två granitblocken. I verkets mitt, där de två blocken är som närmst, har ytan polerats. Utöver den polerade ytan kännetecknas huvudparten av Gap av den grova granitens skrovliga yta.
Placering och renovering
Gap uppfördes år 2003 för vad som då var Malmö Allmänna Sjukhus (MAS) och placerades vid entrén till Diagnostiskt centrum. Placeringen möjliggjorde för besökare till verksamheten att se morgonens första solstrålar från öst reflekteras på stenen. På eftermiddagen, när solen står i väst, kunde ljuset istället fångas upp i skulpturens mellanrum, dess gap.
När de nya vårdbyggnaderna skulle ta plats på sjukhusområdet var det inte möjligt för konstverket att finnas kvar på samma plats. De tio ton tunga granitblocken fick lyftas undan och medan ny placering förbereddes genomgick verket en renovering. Idag hittar man Gap längs Jan Waldenströmsgata, placerad på en öppnare yta som tillgängliggör konstverket. Gatan är ett huvudstråk genom sjukhusområdet och konstverket kan locka förbipasserande att stanna till.
Om konstnären Pål Svensson
Konstnären Pål Svensson är född 1950 i Falkenberg och uppvuxen i Göteborg, han har varit aktiv i svenskt konstliv sedan 1980-talet. Granit är ett material som Pål Svensson ofta återkommer till i sitt konstnärskap och Gap är ett klassiskt exempel på hur hans verk kan se ut. En polerad yta i konstrast med den ofta grovt uthuggna stenen hittas i olika former i flera av Pål Svenssons offentliga verk, ett konstnärligt signum. Granitens beständighet gör skulpturerna robusta och vädertåliga, de klarar av att vara placerade ute oavsett klimat.
Symboliserar verksamheten
Gap på Malmö Sjukhusområde är ett stabilt verk där vattnet aktiverar stenens hårda yta och lättar upp skulpturens tyngd. Granitens enorma massa blir en väg neråt för vattnets framfart. Det är ett konstverk med dubbelheter, med två delar vända mot varandra som att det ena speglar tillbaka det andra, men som sakta kommer att åldras till olika uttryck. Enligt konstnären spelade sjukhusets verksamhet in när han skapade verket. Stenblocken symboliserar två kroppshalvor som skyddar ryggmärgskanalen, i vilken det rinner vatten precis som i människans ryggmärgskanal.
Efter att konstverket funnits i nästan tjugo år på samma plats skulle sjukhusområdet förändras, men konsten var viktig att bevara. Idag kan verket vittna om att berg går att flytta, eller i alla fall delar av dem.