Svävande på en osynlig våg
Drömskepp är ett stort skulpturalt verk som hänger ner från taket i vajrar, det kan först nästan upplevas svävande fram i rummet på osynlig våg. Verket är till formen en båt, eller är det ett funkishus från folkhemstiden? Kanske har konstnären hämtat inspiration från den äldre delen av byggnaden där CRC huserar; skeppets mittdel bär drag av både fasad, fönster och färg som besökaren kan känna igen utifrån.
Skulpturen är gjord i bemålad aluminium med en färg som skiftar beroende på var i rummet man ser den, vilket ljus den hämtar upp. De som kommer in i entréns foajé upplever verket som blekgult åt det beige- eller nästan vaniljaktiga hållet. Ses skulpturen från balkongen med läsplatser en trappa upp kan färgen istället beskrivas som orange eftersom Drömskepp då hämtar upp belysningen uppifrån liksom färgen från rummets röda pelare. Bilder från Truls Melins studio innan montering visar upp en smörgul kulör, lik den på husets yttre fasad.
Konstnären Truls Melin
Truls Melin föddes i Malmö 1958, sedan 1980-talet bodde och verkade han i Köpenhamn. Sitt stora konstnärliga genomslag fick konstnären när han år 1993 representerade Sverige under Venedigbiennalen. I Venedig deltog han med tre stora, monokroma skulpturer, avskalade på detaljer. Just det avskalade och monokroma är ett uttryck som kan sägas vara typiskt för konstnärskapet och är något som även syns i verket Drömskepp.
Ibland beskrivs Truls Melins konst som att en inneboende hemlighetsfullhet hittas där, en hemlighetsfullhet som samspelar med en lekfullhet. Kanske gömmer det sig något i det monokroma, och verken har ofta former som människor över alla åldersgrupper kan känna igen – de kan vara hus, båtar och tåg.
Modelbyggande och fantasier
Motiven i konstnärskapet beskrivs komma från barndomens bevarade intresse för modellbyggande och konstruktion. Här får en livlig fantasi ta plats och uttryckas den konstnärliga vägen. Här kan modeller skapas utan de måsten som finns i den verkliga världen, där genomförande tvingar modellen in i funktionalitet.
Truls Melin har själv uttryckt att hans konst kan ge ett skenbart ofarligt intryck. Han använde det danska uttrycket ”tal pӕnt” som beskrivning, att man inte säger rakt ut vad något handlar om så att det inte ska bli så besvärligt. Kanske är det den hemlighetsfullhet andra kan känna, vad döljer sig bakom det verken inte säger? Betraktaren tvingas att själv komma på en förklaring till det som finns att se.
Drömskepp på CRC är inte en modell för ett hus, vare sig ett fyra våningshus i ett funkisområde eller ett båthus för en kanal. Inte heller är det en modell för ett skepp. Det är en skulptur, ett konstverk. I sitt sammanhang, på den plats där utbildning möter forskning möter vård, kan verket kanske uppmuntra betraktare att inspireras av sin barndoms fantasier. Att söka sig bortom vad som verkar möjligt, att utmana gränserna och inte tänka utifrån måsten.