Ett fönster mot en annan värld
Pauliina Pietilä målar krukväxten som om den badade i ett nattligt rosa ljus. Färgerna glöder i cerise, orange och purpur. Förgrund och bakgrund är suddiga, som i ett fotografi där skärpan är inställd på mitten. Där den hänger på den vita sjukhusväggen tycks målningen öppna ett fönster mot en annan värld, fylld av skönhet och löften.
Om konstnären Pauliina Pietilä
Pauliina Pietilä är född 1982 i den finska byn Ilmajoki, och är numera bosatt på Österlen. 2011 tog hon sin masterexamen vid Konsthögskolan i Malmö. Kameran är ett viktigt verktyg i hennes arbete. Helst fotograferar hon sina motiv när mörkret fallit och många av hennes målningar bygger på fotografier tagna under nattliga promenader i Malmö. Det kan vara secondhand-butikens skyltfönster, ett öde restaurangkök eller massagesalongens väntrum med sina korgmöbler och växter. Hennes motiv kan skifta från intima boudoirer till urbana gatumiljöer, men en sak har de gemensamt. Det förekommer aldrig några människor i hennes bilder. Istället lämnar hon fältet fritt för betraktaren att själv ta plats, likt en voyeur som i skydd av mörkret kikar in genom fönstret. Inom konsthistorien har den amerikansk målaren Edward Hopper sedan 1940-talet fängslat med sina gatuscener av upplysta caféer och restauranger, där den ensamme besökaren vid bardisken blir en sinnebild för det moderna stadslivets alienation och melankoli. Men Pauliina Pietiläs bilder kan även ses i relation till hur det föreställande måleriet på 2010-talet gjorde comeback hos en yngre konstnärsgeneration, som gärna utforskar dess relation till fotografiet. Kamerans anspråk på sanning möter manipulation och fiktion, där det tidskrävande måleriet står i kontrast till den digitala teknologins snabba bildflöde.
Detaljerad realism
Det vilar en särskild stämning över Pietiläs måleri. Till stor del beror det på hur hon handskas med färgen. Ofta arbetar hon med en serie målningar som alla förhåller sig till ett begränsat utsnitt av regnbågens spektra. Det kan se ut som om hon betraktar världen genom ett filter av karmosinrött och smaragdgrönt, där temperaturen växlar mellan kyla och hetta. Trots att Pietilä främst skildrar sina motiv med en detaljerad realism, ger hennes skruvade färgskala bilderna ett drag av overklighet. Målningen ”Det stora” hör till en svit bilder i rosa och violetta nyanser, gjorda runt 2020-talets början. Den närgångna förstoringen av en detalj hos motivets krukväxt förstärker känslan av att det vardagliga förskjuts. Perspektiv och proportioner sätts i gungning, och på nära håll löses motivet upp i mjukt flödande penseldrag.
Välbekant och främmande
Här är det möjligt att dra en parallell till litteraturens magiska realism, där författare som Jorge Luis Borges och Italo Calvino låter dröm och logik flyta samman. Anslaget går igen hos den amerikanske filmregissören David Lynch som mättade sin teveserie Twin Peaks med tjusande mystik. På liknande vis kan Pauliina Pietiläs måleri frammana illusionen av en alternativ dimension, där allt ter sig på en gång välbekant och främmande. Skickligt balanserar hon mellan det sakliga och förtrollande. De tillstånd av stillhet som hon fångar rymmer en tvetydighet. Utstrålar scenerna ett avklarnat lugn eller laddad spänning? Hantverkets precision ställs mot en gäckande gåtfullhet. Trots att hon arbetar i en figurativ tradition och motivet framträder med all tydlighet, så är likväl långt ifrån allt förklarat. Precis som i en film där kameran oändligt långsamt sveper över en folktom gata eller zoomar in en detalj, förmedlar Pietiläs måleri känslan av att allt ännu kan hända.