Gipsteknikern väntar på ruschen inför sportlovet

Hans jobb handlar inte bara om gipsning utan också om omvårdnad och att ta del av berättelser om vad som hände.

– Det vanligaste är att nog att man säger: ”Jag gick med foppatofflor på trädäcket för att hämta posten och så ramlade jag.”  Under den första halkan är det kanske mest intensivt här med olika ben- och armbrott eller handledsfrakturer, men det finns annat som också ger många brutna ben, säger han.

Ibland kan något så litet som en rosentagg i huden eller ett kattbett leda till infektioner och behov av gips. Varje årstid har sin tjusning – men också sina risker. 

– Julstädning är en sådan period, när man står på stolar för att nå saker och ramlar. På sommaren kan torrt gräs vara halt, eller så trampar man snett i ett kaninhål i gräset. På hösten finns riskerna när man beskär träd, rensar hängrännor och trillar av stegar, säger han. 

Tommy Åkesson började som undersköterska 1987 och utbildade sig senare till gipstekniker. När han gipsar får han ofta ta del av olika livserfarenheter. Det blir lite egentid med patienten mitt i ruschen på akutmottagningen för att få helheten.

– Det bästa med jobbet är att hjälpa människor i kris och få höra om deras erfarenheter. Medan man gipsar som vanligt finns det gott om tid att prata. Det finns mycket intressant att höra vad man jobbat med och skapat under livet.

Hur gör du skillnad för patienten?  
– Man blir stolt över att kunna hjälpa patienten i den akuta situationen genom att sätta gipset. Det känns särskilt bra när man får med patienten hela vägen. Det finns viktiga delar som patienten själv behöver göra. Vid en handledsfraktur behöver man till exempel sträcka och knyta handen ofta för att få igång cirkulationen och få tillbaka rörligheten. 

För Tommy Åkesson är det viktigt att bidra med kunskap för att skapa förståelse.  

– Om jag lugnar och är trygg i min roll smittar det av sig på patienten. Man vet vad man gör och kan berätta för patienten vad som ska hända. Jag kan ge råd om smärtstillande och rörelser för att man ska bli bra med bättre resultat och mindre lidande.  

– Patientens medverkan är viktig för att slutresultatet ska bli bra. Vi är få gipstekniker på akutmottagningen, men vi utbildar kollegor och stöttar varandra. Ibland samarbetar jag med arbetsterapeuter och andra yrkesroller för att allt ska bli bra i slutändan. Ofta behövs återbesök för att allt ska fungera hela vägen för patienten.