Fördröjd diagnos av senskada efter cykelolycka

Kvinnan vårdades i drygt tre dagar och träffade under vårdtiden läkare och fysioterapeuter. Hon påtalade vid upprepade tillfällen kvarstående knäbesvär, med svårigheter att gå och att sträcka på knät. Hon fick besked om att inget allvarligt fel förelåg. 

Efter några veckor, vid ett besök hos vårdcentral, uppmärksammades att symtomen inte stämde med tidigare bedömningar. Ultraljud visade då en bristning i quadricepssenan, den sena som fäster den stora lårmuskeln vid knäskålen. Skadan hade missats under det tidigare vårdförloppet och kvinnan behövde genomgå en operation.  

Händelsen anmäls enligt lex Maria som en allvarlig vårdskada. Den fördröjda diagnosen och operationen medförde en väsentligt längre immobiliseringstid, det vill säga en längre period då benet behövde hållas stilla och inte kunde belastas, samt en längre rehabilitering än om skadan hade upptäckts tidigare. 

Bakomliggande orsaker bedöms vara ett bristande personcentrerat arbetssätt, att andra möjliga orsaker till patientens symtom inte i tillräcklig grad övervägdes samt brister i kommunikationen mellan läkare och fysioterapeuter. Det har även funnits brister i stöd till mindre erfarna läkare i de kliniska bedömningarna. 

För att minska risken för liknande händelser vidtar verksamheten åtgärder kopplade till diagnostik, kommunikation, bemanning och kontinuitet. Bland annat har fler erfarna läkare tillförts och arbete med personcentrerad vård har påbörjats. 

Senast uppdaterad: 5 februari 2026