• Teamet på urologiavdelning 063, CSK. Från vänster: Sebastian Moreno, Anna-Karin Niazi, Hirije Hyseni, Emma Lundgren och Mona Hellberg.

Medarbetare i skyddskläder uppställda i lunchrum

"Erfarenheterna från året har stärkt oss som team"

Ett år av stress, rädsla och oro, men också teamwork, kärlek och mycket ny kunskap. När urologiavdelning 063 vid Centralsjukhuset Kristianstad snabbt fick ställas om till covidavdelning, gick medarbetarna igenom en turbulent tid.

– Vi saknar patientkontakten, att kunna ha öppna dörrar och se ansiktsuttryck. Men det här är vår vardag nu och vi är förberedda på en tredje våg, säger Sebastian Moreno, sjuksköterska på urologiavdelning 063 vid Centralsjukhuset Kristianstad.

För ett år sedan förändrades arbetsvardagen markant för honom och kollegorna. Från att ha varit en avdelning med öppna dörrar där personal och patienter möttes i korridoren, stängdes salarna för att isolera smittan när covidpatienter började vårdas på avdelningen. Men även om saknaden efter att få arbeta som innan pandemin är stor, håller kollegorna ut och förbereder sig inför en eventuell tredje våg.

– Ja, vi längtar verkligen tillbaka till det vanliga. Men vi är överens om att det är bättre att vi håller i lite till som covidavdelning, istället för stänga ner för snabbt och tvingas ställa om igen. Vi är ju ändå igång, säger undersköterskan Hirije Hyseni.

Nya arbetssätt 

Det märks tydligt att det gångna årets snabba omställning, med helt nya arbetssätt, präglat teamet. Avdelningen fick snabbt anpassas för vård av infektionspatienter, något som ställt höga krav på såväl lokalerna som medarbetarna. Avdelningen saknar till exempel slussar och ventilationen är inte lika utbyggd som på en infektionsavdelning. Dessutom har dörrarna till salarna inga fönster, vilket försvårat övervakningen av patienterna. Det gjorde att många kände oro.
– I början var det irriterat mellan oss och det var tufft. Allt gick så fort och vi skulle vårda en helt ny patientgrupp, med ett nytt läkarteam och ett helt annat medicintänk än vad vi är vana vid, säger Sebastian Moreno.

Utbildningar och rutiner bidrog till trygghet

– Det fanns också många funderingar kring hur viruset smittade, om vi hade rätt skyddskläder och om de skyddade, säger sjuksköterskan Anna-Karin Niazi.
Hon berättar att utbildningar, rutiner och information snabbt bidrog till ökad trygghet. Respekten för covid-19 finns i högsta grad kvar, men medarbetarna är inte längre rädda. Däremot präglas vardagen fortfarande av känslan av att inte räcka till.
– Covid-patienterna kan bli väldigt sjuka, väldigt fort och vara svåra att bedöma. Det är väldigt snabba svängningar, säger undersköterskan Mona Hellberg. 

– Det har funnits patienter som avlidit på avdelningen, utan några anhöriga på plats. Vi önskar att vi ibland hade kunnat stanna längre hos de ensamma patienterna, då de ofta bara har oss. Tyvärr är det inte möjligt, vilket är väldigt stressande, säger Anna-Karin Niazi.

Reflekterande samtal en ventil 

Något som också frestat på i vardagen är rutinerna kring skyddsutrustning. För avdelning 063 har av- och påklädning i kombination med lokalernas begränsningar och patientgruppens stora behov gjort att de ofta känt sig underbemannade.
– Den stora fördelen är att vi faktiskt fått arbeta på vår hemmaavdelning, med våra vanliga kollegor, säger Mona Hellberg.
– Ja, vi har nog haft lättare för att gnälla av oss till varandra, samtidigt som vi gett varandra stöd. Vi har även kunnat skratta och ha kul tillsammans och det har varit viktigt för att klara av allt det jobbiga, säger sjuksköterskan Emma Lundgren.
De är överens om att möjligheten till reflekterande samtal med präst och kurator har varit ett viktigt stöd. Samtalen har blivit en ventil och betydelsefull hjälp i att hantera tankar och händelser.

Teamet har stärkts

Det har också funnits positiva saker i allt det svåra.
– När patienter och anhöriga ringer och tackar oss för allt vi gjort och tycker att vi gör ett otroligt bra jobb, då känns allting mycket lättare, säger Emma Lundgren.
– Vi har klarat det här tillsammans och erfarenheterna från året har verkligen stärkt oss som team. Sedan har samarbetet mellan avdelningen och infektionsverksamheten gett oss nya insikter och kunskaper, vilket är väldigt positivt för framtiden, säger Anna-Karin Niazi.
– Det krävs ganska mycket framöver för att det ska upplevas som jobbigt, konstaterar Sebastian Moreno.