Digitalt stödprogram hjälpte Anna att bli fri från ångesten efter covid-19

Anna drabbades av oro och ångest efter att hon fått covid-19. Det digitala stödprogrammet Oro vid covid-19 fick henne på fötter igen. ”Någon lyssnade och gav mig verktyg att klara ångesten. Det funkade superbra”.

Anna, 46, minns precis hur hon smittades av covid-19. Det var i november 2020. Hon och ett gäng vänner skulle bara åka in till stan för att ta en promenad. Alla var helt utan symtom, men bestämde sig ändå för att ta bilen istället för bussen, för att minska risken att smittas. I stället blev tre av fyra i bilen sjuka i covid-19. 

Ovissheten var värst 

Anna hade redan varit hemma en tid i influensa när hon fick covid-19. Det började med förkylning, sedan magproblem och ångest. I två månader gick sjukdomssymtomen fram och tillbaka, berättar hon.  

– Jag tyckte att ovissheten och rädslan var värst. Jag hade förkylningssymtom och hostade men funderade – vad kommer sen? 

Symtomen gjorde att Anna blev trött. Hon kunde knappt gå en promenad och fick svårt att äta. En gång fick hon problem att andas och åkte till akuten. Men syresättningen och alla värden var på topp. I stället var det ovissheten och oron kring covid-19 som spökade.  

– Jag har aldrig haft ångest innan, men den ångesten rev i kroppen på det värsta sätt man kan tänka sig. Jag kunde bara vanka runt här hemma. Jag ringde vårdcentralen och fick tag i en kurator som var helt fantastisk och som erbjöd programmet, säger Anna. 

Fick tips om orosprogrammet 

Anna berättar hur informationen om covid-19 surrade runt henne, överallt. Men någon information om ångesten kunde hon inte hitta i sammanhanget, tycker hon. 

– Jag tror att rädslan och att jag samtidigt allt jag läste i tidningen om sjukdomen, biverkningar och hur många som dött… Det skrevs så oerhört mycket då. Jag tror att det påverkar en mer än man tror.  

Anna beslutade sig för att ringa sin vårdcentral. Där fick hon tipset av en kurator om orosprogrammet. Hon erkänner att hon först var ganska negativt inställd till idén. Att göra övningar och ha kontakt med en kurator i ett långt program var inget hon hade tänkt sig.   

– Att grotta ner sig i sina problem, det ville jag inte. Jag ville bara framåt! Jag hade hoppats på en quick-fix, kanske att vårdcentralen skulle skriva ut ångestdämpande medicin.

Fanns någon som lyssnade 

Behandlingen inleddes med ett första fysiskt möte med kuratorn på vårdcentralen.   

– Jag kände inget behov av att träffa honom därefter. 

Förutom det första mötet var resten av behandlingen helt digital. Anna uppskattade särskilt att kuratorn kunde se vad hon gjorde och skrev.  

– Det var en fördel att det fanns någon på andra sidan som lyssnade och som jag kunde kontakta. Det var superbra att jag kunde skriva om jag hade någon fundering. Han fanns där och svarade i online-systemet.  

Genom programmet fick Anna redskapen att hantera ångesten.  

– Jag fick hjälp med hur jag ska tänka om jag får ångest. Att se den, acceptera den och att veta att den kommer att försvinna. Det var tydligt och handfast. 

Anna tog tag i sitt liv och vågade utmana sig själv, berättar hon. Men det tog lång tid att komma tillbaka.  

– Jag tror att det viktigaste var känslan av att jag inte var ensam. Det var en trygghet att ha någon där som man kunde skriva till. Jag har fått tips, råd och verktyg att använda mig av resten av livet, oavsett om det är pandemi eller inte.  

I dag mår Anna bra. Rädslan att få tillbaka ångesten är minimal.  

– Och om jag får tillbaka den känner jag att jag vet hur jag ska göra. Jag är inte rädd för covid-19 längre heller. Jag känner en trygghet nu när alla i min närhet är vaccinerade. 

Lär dig hantera oro vid covid-19 (1177.se)

Läs mer om digital kontakt med hälso- och sjukvården (skane.se)