Diagnos av benbrott försenades två månader

En kvinna i 85-årsåldern sökte akutmottagningen i Ängelholm då hon sedan några dagar hade värk i ena benet. Trots röntgenundersökning upptäcktes inte att benet var brutet.

Kvinnan blev inlagd för utredning och det framkom att hon några dagar tidigare hade slagit benet och därefter fått ont i fotleden. Den röntgenundersökning som gjordes visade enligt utlåtande inte på någon skada i skelettet. Bedömningen var det rörde sig om muskelsmärta och kvinnan skrevs ut från sjukhuset.

Under de kommande veckorna hade kvinnan fortsatt ont i benet och var bland annat i kontakt med läkare från primärvården och hemsjukvården. Ett par månader senare föll hon i hemmet och fick mera smärtor. Hon sökte därför ortopedakutmottagningen där ännu en röntgenundersökning gjordes.

Röntgen visade en färsk fraktur (benbrott) på ett av benen i höger underben, samt en äldre fraktur, som var i läkning. Den äldre frakturen kunde vid eftergranskning ses på den undersökning som gjorts vid första tillfället. Eftersom diagnosen hade försenats två månader hade frakturen läkt med felställning och kvinnan kommer sannolikt att få bestående men.

Orsaken till det inträffade är att man vid det första röntgenutlåtandet koncentrerat granskningen till fotleden och frakturen var belägen längre upp på underbenet. Fallet belyser att det finns en mycket stor tilltro till laborationsprover och röntgensvar, men att dessa i en del fall kan vara ofullständiga.  

För att förhindra upprepning har genomgång av detta fall gjorts vid arbetsplatsträffar på sjukhuset, i kommunen och i primärvården. Kartläggning på regional nivå planeras för att få en bild av antal försenade frakturdiagnoser, behov av rutinöversyn och kompetensutveckling.

Diarienummer: 2020-KMKRYH000094