Symptom - förekomst
För tio år sedan var kunskapen om demenssjukdomarna liten. Vi visste ingenting om orsakerna till varför cellerna dör i förtid, ingen behandling fanns och vården var inte optimal. När äldre människor blev glömska eller förvirrade kallades de åderförkalkade eller senila och besvären ansågs länge tillhöra det normala åldrandet. Idag är situationen en annan. Vi vet att demenssjukdomarna orsakas av patologiska förändringar i hjärnan och det finns en rad olika demenssjukdomar som har skilda orsaker.
 |
| Hjärnblodflödet mätt med SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography). Bild A visar normalt flöde, B visar typisk bild vid Alzheimers demens och C visar bilden vid Frontallobsdemens. |
Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken följd av vaskulär demens. Den basala och kliniska forskningen har lett fram till ny kunskap rörande mekanismema till nervcellsdöden och nya läkemedel kommer att utvecklas som inte bara lindrar symptomen utan förhoppningsvis har en mer långvarig botande effekt. Vården har genom den nya kunskapen, som forskningen givit, också blivit bättre genom att anhöriga och personal fått ökade kunskaper. Ökad kunskap och publicitet har också skapat en förändrad attityd i samhället till demenssjukdomar och framför allt Alzheimers sjukdom, men det finns fortfarande stora behov av ökade forskningssatsningar.
Vad är demens?
Demens är ingen enhetlig sjukdom utan ett samlingsnamn för en grupp symptom, som tyder på att hjärnans funktioner sviktar. Demens är ett förvärvat tillstånd, som oftast debuterar med sviktande minnesfunktioner och nedsatt förmåga att fungera i vardagen. Demens leder också till problem med koncentration, nedsatt initiativförmåga, nedsatt förmåga till abstrakt tänkande, nedsatt orienteringsförmåga och försämrat omdöme samt känslomässig avtrubbning. Demenssjukdomen börjar ofta smygande, patienten kan te sig deprimerad, men efter hand ger sjukdomen mer uttalade problem och svårigheter att klara de vardagliga aktivitetema. Då sjukdomen avancerat blir det ofta nödvändigt med alternativa vård- och boendeformer.
Demenssjukdomen påverkar också anhöriga, då den demente har ett stort tillsynsbehov. Anhöriga gör stora insatser för de dementa och förbättrad utredning, upplysning och stöd är viktiga. Anhörigföreningar finns etablerade i landet.
Hur vanligt är demens?
Demenssjukdomama blir allt vanligare med ökad ålder. I åldersgruppen 60-65 år är mindre än 1% av alla insatser är drabbade. Ser vi på åldersgruppen 85 år och äldre, så är mer än 20% av alla drabbade med en medelsvår till svår demens. Man har beräknat att i Sverige finns omkring 100.000 människor med medelsvår till svår demens och att demensvården år 2000 kostar samhället 35 miljarder kronor och då är ändå inte kostnaderna för anhöriginsatser inkluderade. Dessa väl i nivå med kostnaderna för exempelvis hjärt-/kärl-sjukdomar. Små framsteg genom förbättrad forskning kan således få stora positiva samhällsekonomiska konsekvenser.
Den vanligaste formen av demens kallas Alzheimers sjukdom och utgör ca 60% av alla fall. Vid Alzheimers sjukdom dör nervceller i ökad omfattning, framför allt i hjärnans tinning- och hjässlob. Den näst vanligaste formen av demens, vaskulär demens, eller blodkärlsdemens beror på förändringar framför allt i hjärnans blodkärl. Den utgör ca 20% av alla dementa. Pannlobsdemensen eller frontallobsdemensen drabbar, som namnet anger, framför allt pannlob, men även tinninglob. Sjukdomen är relativt sällsynt men drabbar även något yngre individer, som ofta befinner sig mitt i arbetslivet, vilket skapar speciella problem. Det finns även andra tillstånd, s k sekundära demenser, d v s sjukdomar som kan likna demens och där demensen är en följd av andra sjukdomar. Exempel på detta kan vara kroniskt alkoholmissbruk, demens vid Parkinsons sjukdom eller demens som uppstår efter skador i huvudet.
Hur ställs diagnosen?
Det är viktigt att alla personer med misstänkta demenssymptom läkarundersöks och genomgår en demensutredning. Sviktande minne, ändrat beteende kan vara diffusa symptom till en början och ha många orsaker. Syftet med utredningen är då att upptäcka andra, eventuellt botbara orsaker till dessa symptom, t ex depression, hormonrubbningar, vitaminbrist, infektioner eller neurokirurgiskt behandlingsbara sjukdomstillstånd. Utredningen av en demenssjukdom syftar också till att fastställa typ och svårighetsgrad för att ge optimalt stöd och vård till patient samt råd till anhöriga och eventuell farmakologisk behandling.
Först utreds således om det verkligen är en demens bakom symptomen. Därefter fastställs vilken sjukdom som framkallat symptomen. Ofta görs den preliminära undersökningen av allmänläkare, som i vissa fall remitterar patienten vidare till en mer sjukhusanknuten utredningsenhet vid geriatrisk, psykiatrisk eller neurologisk avdelning. Här görs ofta mera omfattande utredningar och bedömningar. Dessa kan till exempel innefatta analys av ryggmärgsvätska, undersökning av hjärnans elektriska aktivitet (EEG), magnetkameraundersökning mm.
Hur behandlas demens?
Rörande behandling så är bilden idag betydligt mer optimistisk än tidigare. Vid den vaskulära demensen, där orsaken i huvudsak kan skyllas på mindre blodproppar, försöker man förebygga försämringen med bl a låg dos acetylsalicylsyra. Ett väl kontrollerat blodtryck samt hjärtfunktion är också av stor vikt. De största framstegen har gjorts rörande symptomatisk behandling av Alzheimers sjukdom och vi har idag tre läkemedel registrerade på indikationen Alzheimers sjukdom. Dessa är med handelsnamn Cognex, Aricept samt Exelon. Alla dessa tre hämmar ett enzym, som bryter ned signalsubstansen acetylkolin och ökar därigenom halten av acetylkolin i hjärnan. Detta har visat sig vara av betydelse för att förbättra inlärning, minne, uppmärksamhet och intellektuell förmåga. Ett flertal nya läkemedel med andra verkningsmekanismer befinner sig under registrering.
Vid alla demenssjukdomar kan det göras mycket för att förbättra vardagen för den demente och dess anhöriga och genom forskning har vi fått en starkt förbättrad omvårdnad. Dementa har samma behov av trygghet och känslomässig kontakt som andra äldre. Det är viktigt att den demente och dess anhöriga får kontakt och en kontinuerlig kontakt med någon av personerna i de demensteam, som idag håller på att etableras vid våra utredningsenheter i landsting och kommun.
Källor: Hjärnåret 1999
SPECT-bilder från Neurofysiologiska kliniken,
Universitetssjukhuset, Lund
Länkar: