Hur kan man hjälpa en människa som sörjer?
Vad är tröst? Hur tröstar man en sörjande människa? Ska man försöka trösta?
Man kan aldrig helt sätta sig in i en annan människas känslor och man måste respektera dem precis så som de är. Den tyngsta sorgen är den som ingen ser. Att trösta kanske helt enkelt betyder att se och acceptera sorgen och dess uttryck och inge hopp. Blotta närvaron av en annan människa kan i en förtvivlad och utsatt situation kännas hoppingivande.
Många människor som upplevt sorg eller andra svåra saker berättar om hur vänner ”försvinner”, men också om att nya vänner kommer till. I nöden prövas vännen, brukar man ju säga. En sörjande man tyckte att det verkade som om han gjorde alla han mötte en aning besvärade. Det var som om de inte kunde bestämma sig för om de skulle säga något om det som hänt eller inte. En del smet helt enkelt undan. Han kände det som om han själv hade blivit ett dödens förebud.
Hur närmar man sig en människa som har förlorat en närstående? Vad säger man? Man behöver kanske inte säga så mycket. Det kan räcka med att man ringer eller går dit och säger: ”Jag hörde att din vän har dött.” Många gånger är detta tillräckligt för att den som sörjer ska börja berätta. Har man gått igenom något svårt behöver man få berätta, även om berättelsen då och då avbryts av tårar. Man måste få berätta, inte en gång utan många gånger, om och om igen. Det är ett sätt att arbeta sig igenom sorgen. Vi kan hjälpa varandra med det genom att bara finnas till hands och lyssna. Om det inte räcker med den första lilla meningen kan man ju säga att det känns så sorgligt, och man kan fråga om hur det hände.
Hittar man inga ord kan man uttrycka det man känner genom att ge en kram, hålla om eller hålla i och smeka en hand. Ofta säger värmen från en kropp mer än vad alla ord kan uttrycka. Vi kan också visa vad vi känner genom att hjälpa till med småsaker, något av det vardagliga som alltid behöver göras. Hur vi väljer att göra beror på hur vi själva är, hur vi har lättast att uttrycka oss. Det viktiga är att den som har det svårt känner vår närvaro, att vi finns till hands, att vi är beredda att ge av vår tid.
För varje sorg är det som om man hade en viss mängd tårar, som måste gråtas ut om man ska må bra. Därför ska man inte försöka hålla gråten tillbaka när man är ledsen, och därför behöver inte den som sitter hos någon som sörjer vara rädd för tårarna. Sitt bara där och ta emot dem. Tänk på att tårarna behöver få komma ut.
Frusen sorg
Sorgearbete kan ta lång tid. Om det stannar upp utan att tårarna fått komma ut brukar man säga att sorgen har frusit. En frusen sorg kan yttra sig på många olika sätt – som långvariga kroppsliga besvär som ont i ryggen, ont i magen, ett oroligt hjärta eller ett högt blodtryck. Ju längre tid som gått, desto svårare kan det vara att hitta tillbaka till orsaken och göra något åt det. Kanske börjar man ta tabletter mot högt blodtryck när boten egentligen skulle vara att få hjälp att tina upp den frusna sorgen!
Hur kan vi märka när någons sorg har frusit? Signaler kan man finna i kroppen, i ansiktet, i ordvalet. Det kan yttra sig som en vrede mot någon helt utomstående, eller som orimliga skuldkänslor. En sörjande kan till exempel besöka sjukavdelningen där maken dog, år efter år. För att bearbeta en frusen sorg måste man gå tillbaka till den punkt i sorgearbetet då tårarna frös. Man kan ibland behöva hjälp av någon speciellt utbildad person som en kurator eller en psykolog.
I det sjukliga sörjandet kan finnas ett orealistiskt hopp om att få tillbaka den som dött. Drömmarna kan ge en antydan om vad som rör sig i det inre. En kvinna som förlorat sitt barn i en olyckshändelse hade årtionden efter barnets död en återkommande dröm, att hon försökte begrava sitt barn, men marken var så hårt frusen att hon inte kunde få ner spaden i jorden.
Det är inte ovanligt, särskilt hos äldre sörjande, att man tycker sig se och höra den döde, att man till exempel upplever att man sitter vid matbordet hemma och pratar med varandra och diskuterar olika saker. Detta är inte tecken på förvirring eller psykisk sjukdom utan helt normalt.
Orsaken till förlusten är viktig när det gäller sorgearbetet. Beror det på att den närstående blivit sjuk och dött, eller har vi blivit svikna och övergivna eller själva lämnat någon? Omgivningens reaktioner påverkar våra möjligheter att uttrycka känslor av sorg, vrede och skuld.
Om sorgen inte får uttryckas söker den sig andra vägar. Det kan hända att känslorna slå över, att man döljer sorgen i aktiviteter av olika slag. Vanligast är kanske att gå in helt och hållet i arbete eller föreningsliv. Man kan också fly till något mer destruktivt som tabletter eller alkohol. Det kan vara särskilt svårt att bearbeta sorgen om relationen till den avlidne innehållit mycket av vrede och skuld.
Barn behöver speciell omsorg, men glöms ofta bort. Man kanske försöker ”skona” barnen genom att utesluta dem från den som är svårt sjuk eller döende, från den döda, från begravningen och från sorgen. Barn kommer ändå att uppleva det som händer genom de vuxnas sätt att reagera. Barnen mår bättre om de får vara med. Barn tar allt på sitt eget sätt beroende på hur gamla och hur mogna de är, och de brukar inte ta på sig mer än de orkar bära. Det viktiga är att barnen inte lämnas utanför. Barns sorg kan frysa lika väl som vuxnas kan göra det.
Lugnande mediciner
Det är alltid svårt när någon dör. Trots det är det bra om man kan vara med så mycket som möjligt den sista tiden och den sista stunden och gärna delta så mycket som möjligt i det praktiska arbetet. Det är också bra om man kan vara närvarande och få se och kanske röra vid den döde. Särskilt om dödsfallet varit oväntat är det viktigt att se den döda kroppen för att kunna förstå att det som hänt är verkligt.
Om det är någon av de allra närmaste det gäller, kan det också kännas riktigt att vara med och göra i ordning den döda kroppen. Har man varit med den sista tiden och även vid själva dödsfallet brukar begravningen upplevas mindre tung. Man har redan tagit sitt mest personliga farväl.
När man drabbats av en stor sorg och livet blivit ett kaos, är det viktigt att försöka fortsätta med sina vardagsrutiner. Man kan behöva vila sig och sova om man inte fått göra det, men sedan är det bra att komma tillbaka till sitt vanliga liv och sitt arbete så snart som möjligt. Det kan fungera som en ledstång att hålla sig i under en svår och otrygg tid.
Om man är utvakad eller har svårt att sova natt efter natt, kan det hända att man behöver sömntabletter under en kort period. Det är viktigt att det inte blir en vana. Om sömnsvårigheterna inte går över efter den allra första tiden, kan det vara bra att tala med någon läkare om vad man ska göra. Om man får lära sig hur sömnen fungerar, vad som stör den och vad som kan göra att man sover bättre kan man ofta snart sova utan hjälp av tabletter. Ibland måste man kanske ändra på sina vanor. På sikt brukar det till och med ha bättre effekt än sömntabletter.
Förr var det vanligt att människor ville ha lugnande tabletter för att ”orka med begravningen”. I dag finns kunskap om att man mår bättre om man mer öppet visar och talar om sin sorg. Det är väl aldrig så "tillåtet" att gråta som på en begravning. Det är ju också då man har fler förstående människor omkring sig än vid något annat tillfälle.
Att ge och att ta emot
När vi som mest behöver andras närvaro och omsorg, kan vår egen ilska och förtvivlan göra att vi förlorar förmågan att ta emot. När man inte förmår ta emot, är det svårt för andra att ge. Det är bra om den som sörjer kan försöka acceptera att ha någon hos sig. De flesta av oss vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Vi vill så väl, men kommer oss inte för eller vet inte hur vi ska göra. Om man är närstående bör man försöka få kraft att vara kvar och lyssna. En människa som finns nära och som lyssnar ger ett hopp. Det hoppet är kanske den tröst som finns. Hoppet om att det ändå finns ett ljus, som den sörjande inte kan se just då.
En dikt av Barbro Lindgren:
Djupt, djupt inne i sorgens
mörker, glimtar en annan
sorts glädje fram,
en allvarligare glädje,
i grunden besläktad med sorg.
Se magnolian! Den blommar nu!
De citerade dikterna är hämtade från en liten diktsamling "en dikt till tröst", utgiven på Brombergs förlag 1993.