Fönstertittarsjuka, förträngningar i benens pulsådror

Kärlkliniken

Fönstertittarsjuka eller claudicatio intermittens (återkommande hälta)

är ett tillstånd med förträngningar i benens pulsådror. På grund av dessa förträngningar försämras blodförsörjningen till benen och man får smärtor redan efter en kort promenad. Detta gör att man får stanna och vila gång på gång (”titta i fönster”).
 

Vad är typiskt för fönstertittarsjuka?

Sidoskillnad, d v s man har inte lika stora besvär från båda benen och gångsträckan är ganska konstant. Smärtan försvinner inte om man fortsätter att gå. Man har inga smärtor i vila och man har inga sår som inte läker.

Hur vanligt är det?

Ungefär fyra av 100 medelålders män har symtom på fönstertittarsjuka. Hos medelålders kvinnor är sjukdomen ovanligare.
 

Hur ställer man diagnosen?

Om patienten har de för sjukdomen typiska symtomen undersöker man om det hörs blåsljud från pulsarna i benen. Man mäter blodtrycket vid ankeln och jämför detta med trycket i armen. Patienten undersöks ibland med ultraljud och om operation blir aktuell även med magnetkamera och kontraströntgen.
 

Vad beror fönstertittarsjuka på?

Sjukdomen beror oftast på åderförkalkning (arterioskleros) till och i artärerna i benen. Detta orsakar förträngningar och därigenom försämras blodförsörjningen. Åderförkalkning beror i sin tur på balansen mellan arv och miljö.
 

Vilka är riskfaktorerna?

Rökning utgör den allra största samt enskilda riskfaktorn. Hög ålder, manligt kön, övervikt, brist på motion, stress är andra faktorer som ökar risken att få sjukdomen. De ärftliga faktorer som ökar risken för åderförkalkning är högt blodtryck, diabetes och höga kolesterolnivåer. Troligen finns också ärftliga skyddsfaktorer som minskar risken för åderförkalkning. Dessa är endast delvis kända.
 

Vilka är riskerna med sjukdomen?

Gångförmågan kan bli så nedsatt att man blir invalidiserad. Risken för amputation är dock liten, särskilt om man slutar röka. Åderförkalkningen finns även i andra blodkärl och risken för komplikationer från hjärta (hjärtinfarkt) eller hjärna (stroke) är stor.
 

Hur ska man behandla?

Genom att
  • förebygga hjärtinfarkt och stroke. Detta gör man bland annat genom att
         sluta röka och börja motionera, gå ned i vikt och undvika stress. 
  • lindra smärtorna i benen och därigenom förbättra gångförmågan.   
  • motverka ytterligare försämring av åderförkalkningen.
  •  

    Man behandlar med följande förebyggande läkemedel:

  • Blodtrycksmediciner, som minskar slitaget på blodkärlen och
         därmed också risken för stroke och hjärtinfarkt.
  • Kolesterolsänkande mediciner, som minskar risken för fortsatt
          åderförkalkning, akut stopp i blodkärlen samt hjärtinfarkt och stroke.
          Dessa mediciner förbättrar dessutom gångsträckan för vissa patienter. 
  • Acetylsalicylsyra (Trombyl), som verkar lätt blodförtunnande och
         motverkar akuta stopp i blodkärlen. 

 

Hur kan man förbättra gångsträckan utan operation?

 Genom

  • att förändra sin livsstil,
         sluta röka och börja gångträna
  • behandling med blodtrycksmediciner,
          kolesterolsänkande mediciner och
          acetylsalicylsyra (Trombyl).
  Gångträningsprogram
för utskrift
 

Kan fönstertittarsjuka opereras? När och hur?

Ja, fönstertittarsjuka kan opereras, men bara 10 procent av dem som har sjukdomen behöver opereras. Förutsättningarna för operation är att man efter ett till ett och ett halvt års konservativ (=icke-operativ) behandling inte lyckats nå en godtagbar förbättring, att riskerna inte överstiger nyttan av en operation och att resultaten är acceptabla på sikt. 
 

Konservativ behandling

Konservativ behandling innebär att man undviker riskfaktorer som rökning, fett etc och att man behandlas för högt kolesterol och högt blodtryck. Vidare är det viktigt med ”kärlgymnastik”, d v s gångträning eller gång till över smärtgränsen minst fyra gånger per vecka.
 

Operativ behandling

Eftersom det är skillnad på blodkärl och blodkärl, använder man olika behandlings- eller operations-
metoder. Blodkärlen i benet är känsligare och ”skörare” än bäckenpulsådrorna, som är mycket lättare att behandla och med bättre resultat. Förträngningar i blodkärl ovanför ljumskvecket kan därför behandlas vid mindre besvär och tidigare än om förträngningen sitter i blodkärlen på benet.

De operationsmetoder man använder är ballongvidgning, stentning, bypass och s k sotning.

Vid stopp i bäckenpulsådern och invalidiserande claudicatio behandlar man med ballongvidgning och stentning. Resultaten är goda, men återfall är inte ovanliga.

Vid stopp i pulsådrorna i benet och claudicatio blir operation aktuell först vid svårare besvär som vilovärk, sår eller risk för kallbrand. I svåra fall gör man en förbipassage (bypass) med benets egna blodådror (vener). Om ven saknas kan eventuellt (!) en ”plastslang” användas. Tyvärr är komplikationer inte ovanliga vid bypass. Med hänsyn till resultatet är ballongvidgning mindre lämplig på benet (se nedan). 
 

Resultat av operation

Efter ca två år finns ingen skillnad mellan en ballongvidgning i en pulsåder i ett ben och gångträning.

En bypass är i bästa fall öppetstående hos ca 70 procent efter tre år.
  
 

Resultat av gångträning

Gångträning medför efter sex år

  • förbättring eller ingen förändring hos 80 procent av patienterna
  • försämring bara hos 20 procent.
 

Sammanfattning

  • Claudicatio medför bara en liten risk för försämring
         och amputation (ca 5 procent).

  • Claudicatio behöver sällan opereras (ca 10 procent).

  • Gångträning (=kärlgymnastik) är oftast den bästa behandlingen på sikt,
          men vid försämring finns metoder att förbättra cirkulationen.