Vad kan jag som förälder göra?

Relationer och uppmuntran
Dina relationer kan göra en skillnad! Banta inte feta barn, hjälp dem till andra vanor. Alla barn vill bli älskade oavsett hur de ser ut. Barnet har den största tilliten till sina föräldrar. Föräldrarna kommer alltid främst. I barnets värld vet alltid föräldrarna bäst – åtminstone fram till 8–10-årsåldern. Sedan kommer en period av ökad självkänsla och mognad – barnet vet själv bäst. Så följer pubertet och tonårstid – nu blir det många gånger jobbigt att vara tonåring och besvärligt att vara förälder. Ibland lyckas du, ibland inte. Så fortsätter livet och relationerna förändras, och vi med dem.
 

Tips och uppslag till vanliga föräldrar med vanliga barn
När du ska hjälpa kan det vara bra att tänka på några saker som har visat sig vara användbara
för föräldrar och andra som bryr sig mycket:

  •  Låt förändringen ske långsamt. Även en snigel rör sig framåt. Tillåt en långsam men märkbar förändring.

  • Välj ut någon eller några saker att förändra. Gör det enkelt, låt det enkla och knappt synliga framsteget vara det första steget mot nästa utmaning.

  • Gör inte allt genast. Framsteg tar tid och ska ta tid. Framsteg + Tid = Hållbar förändring.

  • Ta en sak i taget. Att bryta vanor är nog så svårt.

  • Ge uppmuntran och positiva kommentarer. Ditt beröm kan vara kopplat till det du ser, hör eller lägger märke till. Du kan också uppmuntra de goda ansträngningar och den goda vilja som barnet visar.

  • Se framstegen – poängtera vad du ser av positiv vilja och energi. Visa klart att du lägger märke till vad ditt barn vill förmedla till dig. Bekräfta på olika sätt att du uppmärksammar en skillnad.

  • Undvik kritik – spana efter de goda exempel som barnet visar. De inslag av goda exempel som du noterar kan du lägga på minnet om du inte har tid att kommentera just då.

  • Välj de lättaste förändringarna först – de andra kommer senare. Då barnet upplever säkerhet och lust i det första steget blir fortsättningen ofta mer självklar och utmanande.

  • Gör överenskommelser med barnet – ju fler som hjälper desto bättre. Allianser och pakter kan vara bra hjälpmedel för att göra saker och känna stöd och uppskattning.

  • Familjen kämpar tillsammans – var och en på sitt sätt. Var inte orolig över att vissa i familjen väljer egna sätt. Så länge riktningen pekar åt rätt håll finns ingen anledning till oro.

  • Acceptera att det finns olika sätt att nå målet. Familjer är olika och varje försök att nå målet är värd all respekt.

  • Undvik belöningssystem i form av pengar och prylar – var och en gör sitt bästa ändå. Belöningssystem kan fungera för några, men sämre för andra.

  • I stället för att tjata – gör några vänliga påminnelser. Låt din uppmaning präglas av lugn och tillförsikt. Alltför mycket ihärdighet kan ge en motsatt verkan.

  • Bevara ditt lugn – förändring kräver vänlighet, omsorg och kärlek. Håll alltid i åtanke att det du vill göra för ditt barn har de bästa syftena. Glöm inte att låta det lysa igenom. Dina känslor får vara med.

  • Tänk på att det ofta tar tid att lyckas eller visa framsteg. Att arbeta med vikt, aktiviteter och relationer är för många ett mångårigt projekt. Det ska ta tid och måste få ta tid.

  • Alltför snabba framsteg kan följas av bakslag - skynda långsamt. Lycka till!

Kan jag skada mitt barn genom att hjälpa barnet med vikten?
Nej, genom att göra rimliga överenskommelser ger du barnet den bästa chansen till framsteg. Utan samarbete fungerar det inte särskilt väl. Lika bra som du samarbetar kring allt roligt som sker där hemma – lika bra kan samarbetet kring barnets hälsa också fungera.

Barnet vill göra alltför mycket och för snabbt – vad svarar jag?
Uppmuntra och uppskatta den goda viljan och energin, men förmedla samtidigt att framstegen bör ske i långsamt tempo. Det gör nämligen att de blir mer hållbara över tiden. Det biologiska systemet behöver också tid för att ställa om sig.

Barnets mormor tycker inte att det är något problem – vad gör jag?
Du kan berätta för henne om vad som är ditt barns kanske viktigaste eller största önskan, nämligen att vara som andra barn, att kunna känna sig mer nöjd med sig själv. Ju fler i familjen som bistår och hjälper barnet desto bättre. Fråga henne vad hon kan tänka sig att bidra med.

Skolan ställer många frågor – vad gör jag?
Berätta gärna att du och barnet jobbar med vikten. Skolan får gärna bistå och medverka med till exempel rörelse, anpassad skollunch men framför allt med uppmärksamhet till kompisstöd i klassen såväl som på fritids. Med kompisrelationer blir barnets självkänsla ännu bättre.

Om inte barnet vill, vad gör jag då?
Resonera och prata om frågan, gör en paus, kanske en dålig dag i skolan påverkar ditt barn? Kanske barnet vill bestämma mer själv? Kanske behöver barnet din hjälp att komma igång?
Tjata inte – gör vänliga påminnelser.