Hiv är en förkortning för humant immunbristvirus. Sjukdomen sprids i en pågående världsomfattande epidemi. Värst är situationen i många utvecklingsländer, men även industriländerna är drabbade. Trots att vi lever i ett informationssamhälle är kunskapen om hiv fortfarande bristfällig i många grupper. I Sverige lever drygt 5 000 personer med hiv i dag, varav ca 750 är hemmahörande i Skåne.

Ett oväntat besked
En av dessa personer är Joakim Jonsson från Malmö. Han har levt med hiv i drygt sex år, och hiv-beskedet kom som en fullständig överraskning för honom.

– Jag fick reda på att jag hade hiv genom att jag fick en väldigt kraftig primärinfektion, vilket är ganska vanligt att man får efter ca två veckor. I mitt fall  innebar det väldigt hög feber och kräkningar.

– Till slut kunde jag inte ens resa mig ur sängen och då blev det ambulansfärd till SUS i Lund. Där konstaterades efter en mängd prover att jag hade hiv.                                                                                                                                                                                                                        
Att symptomen berodde på hiv var något helt otänkbart för Joakim, eftersom han inte haft oskyddat sex. Anledningen till att han ändå smittats var att han och hans partner använt hudkräm i stället för glidmedel vid sex.

– Hudkräm kan luckra upp gummit i kondomen och på så sätt kan viruset spridas. Det är inte många som vet om detta, berättar Joakim.

Att leva med hiv
Joakim valde att berätta för sin familj och sina närmsta vänner samma dag han fick hiv-beskedet, dels för att han legat på sjukhus en vecka utan att någon visste vad han drabbats av, dels för att han inte ville vara ensam med sina tankar och känslor.

– Jag var väldigt ledsen och chockad. Jag trodde att jag aldrig mer skulle träffa en partner eller ha sex igen, och jag var orolig för hur folk runt omkring mig skulle reagera. Jag tänkte också mycket kring hur länge jag skulle kunna leva med hiv, säger Joakim, och fortsätter:

– Mina föräldrar blev givetvis jätteledsna och oroliga, och likaså mina vänner. Jag tycker ändå att alla tog det väldigt bra och jag har fått mycket stöd från mina närmsta. Det är ingen som har vänt mig ryggen eller ändrat attityd, något som jag är väldigt tacksam för.

Joakim har inga kännbara symptom av sjukdomen i dagsläget. Han går på regelbundna kontroller och tar varje dag bromsmediciner för att sakta in sjukdomsförloppet.

– Man kan leva länge utan symptom, jag vet personer som levt tio år utan. Det är också mycket därför vi har ett stort mörkertal i Sverige. Mina begränsningar idag handlar om att jag inte kan ha oskyddat sex och att jag måste ta mediciner varje dag. Sedan är det ju också den psykiska aspekten. Jag har träffat många hiv-positiva som gräver ner sig fullständigt och mår jättedåligt, men jag bestämde mig tidigt för att inte låta detta förstöra mitt liv. Jag försöker i stället vända det till något positivt, och jag har blivit både starkare och tuffare än tidigare.

Samma gamla fördomar
Redan ca 1,5 år efter hiv-beskedet började Joakim åka ut och föreläsa om hiv/aids på gymnasieskolor och högskolor runt om i Sverige. Intresset är stort och frågorna är många hos de elever som får höra hans berättelse.

– Det är väldigt inspirerande och givande att prata med ungdomar. Självklart stöter jag ibland på fördomar, och det är ofta samma fördomar som fanns på 80-talet. Det handlar om hur man får hiv och vem som får hiv. Uppfattningen att man kan få hiv genom att skaka hand med en hiv-positiv person eller simma i samma simbassäng finns fortfarande. Många tror också att de enda som drabbas är homosexuella män, sprutnarkomaner, invandrare och prostituerade. Det är viktigt att vi slår hål på dessa myter, och det enda sättet att göra det är att vi pratar öppet om hiv och aids.

Joakim anser inte att han drabbats av diskriminering i någon större utsträckning på grund av sin sjukdom, men då han för ett par år sedan ringde runt och försökte teckna försäkring hos ett antal bolag blev svaret nej hos samtliga.

– Jag berättade redan i början av samtalet att jag hade hiv, och då ville ingen teckna vare sig liv- olycksfalls- eller pensionsförsäkring med mig. Det tyckte jag var en tydlig diskriminering.

Joakims egen bild av hiv har ändrats en hel del sedan beskedet för sex år sedan. Han har lärt sig mycket och kommit till insikten att man kan ha ett normalt liv även med hiv.

– Det blir vad man gör det till. Många fastnar i negativa tankar, något jag bestämde mig tidigt för att inte göra. Jag kommer att fortsätta åka ut och föreläsa om hiv, av den enkla anledningen till att jag orkar göra det. Eftersom behovet av kunskap är stort hoppas jag att fler i min situation väljer att göra detsamma.

Text och bild: Cecilia Lindvall